Tisdag.. dag 2 - min första kärlek
Jahapp hej på er!
Idag är det dag två i min utmaning.. jag ska skriva om min första kärlek.. det där med första kärlek är ju en tolkningssak.. det kan ju vara kärleken till en människa eller ett djur eller rent av en sak...
och när ska man tolka det som första kärlek... ??? jag menar när man går i tvåan o är ihop med 4 av killarna i klassen.. samtidigt!!! nåja det räknas inte för mig som första kärlek... nej det jag kommer återge till er är om min första stora kärlek till en kille.
Jag var 14 o han var 17.. han hette Anders o hade en tvillingbror som hette Lars (dock inte enäggstvillingar så man blev aldrig lurad) vi blev tillsammans en valborgsmässoafton och vårat förhållande varade i nästan ett år.... Vi hade väldigt roligt tillsammans och umgicks dagligen fastän det var en bra bit emellan oss.. men han kom ofta puttrande på sin moped... eller så cyklade jag till honom... hos honom åt jag svenska kräftor för första gången.. o jag minns hur arg jag var för att jag inte fick sova över hos honom utan jag blev hemskjutsad/eller hämtad... jag förstår mina föräldrars belut nu.. men då... åhh så arg jag var... =)))
Efter nästan ett år så tog det slut... vem av oss som gjorde slut minns jag faktiskt inte.. men jag minns att vi båda var ledsna över det... sen under ca 1½ års tid så vägrade han att prata eller ens heja på mig (vi åkte samma buss till skolan) det var en jobbig period minns jag.. för även om jag inte var kär i honom så hade vi ju haft så roligt o alltid kunna pratat om allt... men inte ens ett hej sa han under denna tid....
Sommaren 1984 hamnade vi på samma fest han och jag... han var där med några kompisar och sin nya flickvän... då kom han fram o började prata med mig för han hade hört att jag skulle flytta till Rättvik.. jag var då 17år och han 19.. vi pratade en lång stund (ja så lång så att hans flickvän blev sur o gick.. hehe.. ) men vi pratade bara om hur trist det blivit när det tog slut.. o han bad om ursäkt för att han inte ens hejjat etc... som sagt vi pratade igenom mycket av vad som hänt och sen skildes vi som vänner med en kram..... han gick för att leta flickvän o jag antar att jag fortsatte partyt med mina vänner... strax där efter gick flyttlasset upp till Rättvik (Augusti 1984)
Den 10:e oktober samma år (84) så satt jag innan jag skulle iväg till skolan jag jobbade på o kollade på lite gamla kort... jag hittade då ett kort på mig o Anders.. detta var alltså strax innan 8 på morgonen.. och jag kände mig glad för att vi pratat o blivit vänner innan jag flyttade o jag undrade hur han hade det o om han fått tag på flickvännen etc.. ja allmänna tankar på honom och på det som vi haft etc..... skyndade mig till jobbet för att klockan hade dragit iväg...
Efter jobbet gick jag först till en jobbar kompis o sen hem.. för vi skulle få besök ifrån Sköldinge .. där vi bodde innan Rättvik... de hade redan kommit o satt i köket o åt... jag skyndade mig ut o hälsa på dem.. o började ta mat... då säger mamma... Vet du sa hon. det har hänt nått hemskt... Anders körde ihjäl sig i morse... jaha säger jag med munnen full av mat... vilken Anders???.... samtidigt som jag frågade så insåg jag vilken Anders det var.... jag bara reste på mig och gick in på mitt rum... där plockade jag fram kortet på honom o mig som jag kollat på samma morgon... med kortet i handen så gick jag ut i köket o frågade... vilken tid... när dog han... o fick då reda på att det var strax innan 8 då han skulle köra sin bror o några fler som bodde i närheten till skolan...
Han hade alltså kört ihjäl sig i samma stund som jag sitter och tittar på ett foto av honom... det ger mig rysningar än idag... men jag är tacksam att vi pratade o blev "vänner" innan jag flyttade och jag är tacksam för den tiden vi hade ett förhållande... jag tänker på honom den 10e oktober varje år än... fastän det är snart 30 år sedan... så valet av min första kärlek var egentligen inte så svårt.. för han finns ju fortfarande i mina tankar fast mer som en sorg över att en ung människas liv fick ta slut så fort.. bara 19 år... Men tack Anders för det du gav mig.. o den tiden jag kände dig.. R.I.P
Kommentarer
Trackback
